Ja det var ju ett tag sen. Så vad har hänt? En fantastisk resa till Prag bl.a. Där resans tre roligaste måste ha varit 1. när Esko kom in på vårt rum och alla började skratta och ingen kunde sluta. 2. När Bob spydde på två tanter och i sin sko och 3. hela andra natten.
Annars då? Ni vet den känslan när man tror att man mår bra och allt är frid och fröjd men någonstans på vägen inser man att så inte är fallet och sen hatar man sig själv för att man är ett psyko? Känns det inte så allt för ofta?

<3

Så jääävla gott att komma hem från aaod och se attt Fear and loathing in Las Vegas går på tv. Bäst i mitt liv. Jag måste faktiskt erkänna att jag ser fram emot filmvetenskapn något otroligt jävla mycket alltså. Blev förresten tagen av vakten inne på inkonst innan för att jag gick omkring själv. Han ba "mår du bra?! vill du vara kvar här?!" och jag bara "aaeeeh det antar jag?!?!?!", sen blev agnes utkastad. Hehihoha.

Det var en sån bra dag igår! Det blev en dagsfylla på basement där jag blev bjuden på öl, sådant är alltid väldigt kul. Dessutom var det tusen grader varmt och alla satt i linne, Hedda brände till och med sin nästipp. Sen grillade vi på östergård, eller tja, jag grillade inte, jag drack vin, och spelade fia med knuff.

Orosmoln på himlen: åker till prag nästa vecka men har inga pengar?! tar studenten snart men har inget jobb?!

Den senaste veckan som har gått har onekligen varit bra, och speciellt den gångna helgen.

Det har hunnits med en öl på brogatan, ölcaféet, en blixvisit på babel, middag hos alice, födelsedagsferre hos jullan, förfest i kollektivet, aood och efterfest.

Någonting otroligt var att jag inte tog en endaste rökpaus på all out dubstep, jag tror att det aldrig har hänt innan.

Annars åt jag brunch med bror min igår vilket var väldigt trevligt. Och det är ju påsklov nu?! Det bör också uppmärksammas.

det här inlägget handlar om att jag har klippt mig

Man skulle ju kunna tänka sig att mitt liv står otroligt stilla för tillfället, men det är faktiskt tvärtom. Det är som att jag sakta men säkert betar upp mig från grunden, jag tar livsavgörande beslut varenda dag. För exakt en vecka sedan bestämde jag mig för att bli en lycklig människa. Det gick ju åt skogen, men ändå. Nu har jag i alla fall viljan. Igår var jag ute och tog en promenad. Det var extremt ansträngande, men det gick. Snart är jag redo för livet på riktigt igen. Det enda som jag egentligen måste övervinna är rädslan för att stupa- paranoian. Men sen så. Snart så.